ojojojojojojjjj

Nä nu vet jag inte vad jag ska göra.
Min lilla syster. min kära gulliga oskyldiga lillasyster umgås med 6 år äldre killar. INTE OK.
Vad ska jag göra. Känns inge bra att min minigris är tooonååååring. Vill ju inte det.
Och 6 år äldre, det är ju bara hemskt. Vill ta kontakt med den där snubben och säga ett och annat.

Sen är det så att hon även har skaffat en pojkvän, en ny en. Och jag vet inte vem det är bara att han heter Patrik, för det står på hennes blogg. Men hon har ingen Patrik bland hennes vänner på FB.
Vem är Patrik!

Dante - Fjante - Skitkorven

Min lilla skitkorv, herr Dante har varit på semester. Detta medans husse och matte var på semester.
Han verkar ha haft det riktigt bra, mig var han inte speciellt intresserad av alls när ja kom och hämta honom, Christian var roligare att träffa. Suck! Varför är jag så tråkig?!?
Men det kändes iaf bra. HAn verkar ha haft det hur gott som helst men nu är han hemma igen och det känns riktigt bra. Tycker om när alla är samlade.
Nästa gång ska jag lämna honom till någon som inte tar hand om honom så bra så han faktiskt är glad att träffa mig när ja kommer. (obs! Skämt)

London

va skönt vi har haft det, en lång helg där vi bara har tagit hand om varandra och köpt massa nallar till pyret.
Vi har blandannat köpt en speldosa som vi ska spela för magen varje kväll så han blir lugn av den när han kommer ut.
Sen har vi köpt massa olika små kläder och sånt. det börjar närma sig och det börjar så smått märkas. Ska bli så skönt. jag längtar såå.
Idag eller i helgen har jag inte haft någon sån där "jag ska bli mamma panik, hela jorden går under" utan det har bara varit skönt. Om vi tar bort alla kiss pauser.
Men jag har iaf haft det mycket bra.
Sen har jag även precis pratat med hollywoodfruns mamma som jag ska försöka möta upp på onsdag och få ytterligare lite kläder som hon tog med hem från USA till oss. Julafton igen för pyret...

Svullen

Jaja, nu var man tydligen svullen i ansiktet också... Det var ju kul
Var hos BM idag och allt såg bra ut, mina järnvärden är lika bra som i början av graviditeten Jippi!!
Men det första hon sa.
Jaha då har du börjat svullna i ansiktet (inte elakt inte nedlåtande, men inte hade vi tänkt på det)
10 min senare så sa hon att jag måste vara duktig och säga ifrån om allt negativt om graviditeten, min mage och framför allt om förlossningar. Om det är någon som vill säga något så ska det enbart vara positivt. Kommer bli rätt jobbigt att säga ifrån hela tiden då alla verkar vilja prata om sina negativa förlossningsupplevelser. Eller hur stor man är eller liknande.
Vet att ingen menar något fel, men det kan banne mig göra ont.  PUNKT
Christian tyckte det var lite kul att förra gången de mätte magen så låg jag på undre "normala" strecket nu ligger min mage mer i mellan på det normala strecken. Han tyckte det var mycket bra att pyret växer.
KJag undrar just vad pyret drömmer om och vad han gör därinne

FUB

idag ska vi iväg på förlossningsförberedande kurs.
Börjar bli en skräckblandad förstjusning detta med att föda barn

detta hoppas jag blir ja

http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/bara-det-basta-till-barnen_4446185.svd

är ju bara tvungen att visa hur vi gick i morse för att ta prov.


vett och etikett.

Slippa skräckberättelser?

Skrivet av Magdalena Ribbing 11:05, 5 mars 2010 i kategori BarnMänniskor emellan

Fråga: Jag har hamnat i en situation där jag helt enkelt behöver få lära mig lite hyfs. Och vem kan det bättre än Magdalena Ribbing?

Jag är gravid och har upptäckt hur människor i min omgivning plötsligt förändrats. Nu är det fritt fram att tala om eländiga förlossningar, sena missfall och allt elände man kan tänka sig. Andra bara bestämmer sig för att det är okej att kommentera att min mage syns tidigt i graviditeten. Några frågar framfusigt hur mycket jag har gått
upp i vikt. Jag får också kommentarer om att jag borde använda broddar, sitta på fårskinnsfäll i bilen och så vidare.

Till saken hör att jag anser mig vara samma kompetenta kvinna som tidigare. Jag är fullt kapabel att ta egna beslut. Hur bemöter man dessa personer, som nog vill väl, men som plötsligt på något sätt degraderat mig fullständigt till att enbart vara min graviditet? Som det är nu reagerar jag ibland lite tvärilskt och det är absolut inte hövligt.

Svar:
Ack, du är en av alldeles på tok för många som råkar ut för andras bedrövliga dumhet! Det är inte du som behöver lära dig lite hyfs, det är andra som ska hålla truten! För mig är det obegripligt att någon tillåter sig det du beskriver. Det enda du kan göra är att tvärt avbryta dumskallarna som talar om sina svåra förlossningar, missfall och annat elände, genom att så snart de börjar berätta säga "ursäkta men just sådant vill jag inte höra nu" ... och skulle dumskallen titta förvånat på dig och inte förstå varför, så gå därifrån. Markera! Genast! Människor får inte opåtalat överfalla andra med obehags- och skräckord på detta sätt.

Frågar någon hur mycket du har gått upp i vikt är det en annan sak, tycker jag, inte mindre fel men lite mindre gräsligt ändå, det kan ju ha att göra med något slags missriktat intresse, tror jag. Så då säger du "det vet jag inte" och får du ytterligare en fråga om “jamen är det mycket eller?” svarar du vänligt "vet inte, varför vill du veta det?" Då måste frågaren förklara sig och det är vanligen ganska omöjligt, så ämnet kommer att droppas. Förslag om fårskinnsfäll och broddar får du stå ut med, det är av omsorg och sådan kan man inte irritera sig på. Svara med ett artigt “tack för din omtanke” och byt samtalsämne.

Du är inte "degraderad" till enbart gravid kvinna, förstås, även om du uppfattar det så just nu; det är bara det att miraklet, det nya livet i din kropp, säkert ses just som detta även för din omgivning - som tyvärr inte förmår uttrycka sig i vänliga berättigade ord utan tar till sina torftiga berättelser istället. De skulle säga en enda sak: "Underbart!"
Det räcker.

Men dit har vi inte nått, och jag börjar tvivla på att vi någonsin gör det eftersom din fråga är en av mångamånga fler inom samma ämne.


ett litet prov

ojojojojjjj...
va många tester som görs hela tiden.
idag var vi hos läkaren igen, känns som om jag är där varje dag....
men nu ville de kolla upp min huvudvärk samt att jag har haft hjärtklappning under längre tid.
Det slutade med att vi skulle ta prover på sköldskörteln. jajaja tänkte jag och kände att jag inte ens orka fråga vad det kunde vara för fel då. Vet knappt var den sitter någonstans. (min undersköteskeutbildning har gett mig mycket)
Vi skulle gå till receptionen och fråga efter någon som kunde ta prover. Vi blev skickade två korridoder bort. När vi kom dit så sa det att det absolut inte var där utan det var ner för trappen till höger. När vi kom dit så sa de bara att, nej vi tar bara prover mellan 8-9 (kl var halv tio) men att vi skulle gå till sibylleklinkien. Vi gick till sibyllekliniken där de sa att det inte alls var rätt utan det var ju till dörren längre ned på gatan- Jag gick skrattandes därifrån. Vi gick till dörren längre ned på gatan och jag frågade i receptionen. de bad mig ta en nr lapp. fyra nr före - en till i väntrummet ? Går inte ihop men jajaja. Mitt nr kom upp och det var tyst..... Man var tydligen tvungen att själv följa pillarna till labbet sen när ens nr kom upp. Hur ska man veta det? Kunde de inte sagt till om det i receptionen???
Jag meddelade sköterskan att jag ej tycker om nålar och att mina kärl brukar försvinna så de brukar få köra med bebisnålar på mig. Hon försökte hitta ett något att sticka i under 15 min för att sen gå över till en fjärilsnål på handen... Varför lyssnar inte människor? Jag kan det här med att sticka mig, har knappt gjort annat än fått nålstick i mig senaste året/åren.  Men de lyckas iaf ta lite blod och de är numera skickade till KS lab.
Men hursomhelst så blev jag tillsagd att inte googla på saker och ställa egna diagnoser mm, vilket jag självklart gjort. Det har nu resulterat i att jag kommer få ett barn med låg IQ. För det finns en sköldskörtelsjukdom som kan drabba gravida som även då drabbar fostret.
Jag måste bara komma på att jag har lite fler symtom först. Jag har inte rysningar och darrningar och svettataker mm  men det kan jag säkert få fram....
Det känns verkligen jätte bra att de har koll på en, vet inte om det beror på att man varit sjuk tidigare eller vad det är. Om de har sån här koll på alla. Men det är väldigt många koller iaf.

åååå

va underbar musikal det var igår.
jag skrattade så jag grät. Det var länge sen. Och så behövligt. Kändes så skönt.
I pausen så sa Christian att det  var en som var väldigt lik min Hollywoodfru maria, å det var så likt i hennes rörelser (likheten blir bara bättre och bättre ju mer Maria dricker)  Men den var så skön. å vad jag njöt i 3 timmar.
Sen blev jag även svensk igår,. jag fick en iphone. Vad har jag gjort innan denna?

Bästa sambo!

Idag så ska jag få gå och se singin in the rain på oscars.
Han försökte få det som en överraskning men igår när jag låg hemma på kvällen och hade ont överallt så kunde han inte hålla sig längre.
Å ja lev självklart så glad så jag började gråta som för allt nuförtiden...

Men hjälp vad jag älskar min Christian

Byte av BM

igår var vi på mamamia då jag har haft ont i huvudet några dagar och har även börjat se betydligt sämre sista tiden. Det gör lixsom ont i ögonen.
där fick vi för första gången träffa vår nya BM då vår förra beslutade sig för att föda barn.
ååå va skönt det var, vi var nog bägge lite små nervösa eller skeptiska till det men vilken skön människa.
Hon hade svar, hon sa själv att hon fortfarande lärde sig varje dag, hon sa att vi troligtvis skulle tröttna på hennes upprepningar,  kändes så skönt. Hon hade bara jobbat på mamamia i två veckor men hade varit BM i 22 år då även på den förlossningsavdelning som vi troligt kommer hamna på.
Allt kändes så bra, så rätt.
Vi gick därifrån med maningen om att vi inte ska googla på de symtom jag har och att jag inte ska fråga vänner mm om det. Då det bara kommer jaga upp mig. Jag hade även ett förhöjt blodtryck (dessa saker tillsammans är tecken på havandeskapsförgiftning tydligen men behöver inte alls vara så)
Hon påpekade att vi inte längre behöver ha kontroll över hur jag och pyret mår utan att det är hon som har tagit över den, vilket kändes så skönt.
Har fått en läkartid på måndag som jag ska gå på och ett nytt besök hos henne nästa fredag.
Jag är så lycklig över min nya BM.
Annars så var allt bara bra, magen ligger i sin kurva och allt är på topp.
Sen var ja en snabbis hos två vänner igår, pratade om vikt mag hetsen med den ena av dem. samtidigt som hennes lilla 8 månaders dotter slängde sig runt som en apa. Så söt.
Men hon tyckte iaf att min mage inte nu såg stor ut för hur långt jag har gått. Men hon sa även att min mage svällde ju upp väldigt i början men nu inte verkar ha svällt upp så mycket längre eller det går iaf långsammare. Men hon påpekade att resten av mig inte gått upp eller svällt upp. Och att jag skulle strunta i allt annat men att folk kanske ser min mage som större då jag själv inte är så lång. Kan säkert vara dagens sanning.
Men det var iaf skönt att prata med henne.
När jag gick så sa hon - hejdå tjockis! (med ett leende på läpparna)

va stor du är!?!

jag är så trött på denna fråga, detta påstående.  Från mamma, svärföräldrar och ens vänner...
jag förstår inte hur det kan vara så OK att prata så öppet om ens vikt som när man är gravid.
Nej jag kan inte jämföra mig med hur andra magar ser ut, hur mycket andra går upp i vikt.
Hur stora de är på cm runt magen. Kan inte. Vill inte. varför skulle jag göra det.
Det går ju inte överhuvud taget. Om det ska jämföras så måste man ju först veta hur ursprungsläget såg ut för alla och hur barnet ligger, vems gener man bär på. mm... Och till och med efter detta så är det individuellt hur man går upp i vikt.
Ens barnmorska har koll på en så allt går enligt de normer som finns, resten kan överhuvudtaget skita i att tänka på om man är stor eller ej.
orkar inte mer... Kommer börja säga ifrån nu. vill inte veta mer hur folk tycker jag är. Jag följer fan alla jävla kurvor som finns.
Och om något ska mötas, vägas tittas på så är det jag som gör det och det på morgonen när man får ett rättvist resultat.
Då tarmarna inte börjat svälla, då benen inte börjat svälla.
Finns det inget annat att prata om....
Många kramar från Anna som har 109 dagar kvar till BF och har 5 kilo mer att gå upp denna vecka innan det börjar bli onormalt.

Äntligen!!!

Nu är de här igen, vad jag har längtat.
http://www.tv3.se/program/svenska-hollywoodfruar-0
Nu behöver jag inte bara följa min väns förvandling till en äkta hollywoodfru utan nu kan jag även se de som redan finns.
Min vän bor ju inte äns rätt det är ju en bra bit med bil till det äkta Hollywood....
Å nu börjar jag längta tills jag får träffa min lilla hollywood pingla också....
men jajaj fram tills dess så kan jag titta på andra varje måndag

RSS 2.0