annasval

där fick vi för första gången träffa vår nya BM då vår förra beslutade sig för att föda barn.

ååå va skönt det var, vi var nog bägge lite små nervösa eller skeptiska till det men vilken skön människa.

Hon hade svar, hon sa själv att hon fortfarande lärde sig varje dag, hon sa att vi troligtvis skulle tröttna på hennes upprepningar,  kändes så skönt. Hon hade bara jobbat på mamamia i två veckor men hade varit BM i 22 år då även på den förlossningsavdelning som vi troligt kommer hamna på.

Allt kändes så bra, så rätt.

Vi gick därifrån med maningen om att vi inte ska googla på de symtom jag har och att jag inte ska fråga vänner mm om det. Då det bara kommer jaga upp mig. Jag hade även ett förhöjt blodtryck (dessa saker tillsammans är tecken på havandeskapsförgiftning tydligen men behöver inte alls vara så)

Hon påpekade att vi inte längre behöver ha kontroll över hur jag och pyret mår utan att det är hon som har tagit över den, vilket kändes så skönt.

Har fått en läkartid på måndag som jag ska gå på och ett nytt besök hos henne nästa fredag.

Jag är så lycklig över min nya BM.

Annars så var allt bara bra, magen ligger i sin kurva och allt är på topp.

Sen var ja en snabbis hos två vänner igår, pratade om vikt mag hetsen med den ena av dem. samtidigt som hennes lilla 8 månaders dotter slängde sig runt som en apa. Så söt.

Men hon tyckte iaf att min mage inte nu såg stor ut för hur långt jag har gått. Men hon sa även att min mage svällde ju upp väldigt i början men nu inte verkar ha svällt upp så mycket längre eller det går iaf långsammare. Men hon påpekade att resten av mig inte gått upp eller svällt upp. Och att jag skulle strunta i allt annat men att folk kanske ser min mage som större då jag själv inte är så lång. Kan säkert vara dagens sanning.

Men det var iaf skönt att prata med henne.

När jag gick så sa hon - hejdå tjockis! (med ett leende på läpparna)